Till läsare och prenumeranter

--> Den allmänna rekommendationen för friska nyfödda barn är att vänta med flygresor minst en vecka efter födelsen. När det gäller spädbarn med svårare lungsjukdomar eller medfödda hjärtfel, bör föräldrarna samråda med sin läkare. Eftersom lufttrycket inne i ett flygplan är lägre än på marken kan vissa sjukdomar öka risken för att barnets syresättning minskar. Barn kan få ont i öronen vid flygning, särskilt vid förkylning. Det är viktigt att man som förälder försöker underlätta för barnet att »tryckutjämna« öronen genom att det får äta eller suga på en napp. Min personliga uppfattning är att det är klokast att ransonera resandet med nyfödda barn, oavsett färdsätt. Viktigast efter födelsen är att lära känna sitt nyfödda barn och att hitta rutiner kring mat och sömn. Det är tryggare att ge sig ut på resande fot när man som förälder vet att barnet äter, går upp i vikt och mår allmänt bra. Stefan Johansson, medicine doktor, pediatrik

--> 2007 gjorde Socialstyrelsen en genomgång av nästan 2 000 journaler på patienter som vårdats på akutsjukhus år 2004.  Resultatet av studien visade att 5 procent av dessa drabbades av en vårdskada. De flesta läkte under vårdtiden eller inom ett år, men några få ledde till bestående men eller död. Det var 5 av de 2 000 undersökta (0,25 procent) som dog av vårdskadan. Det är denna siffra som räknats om mot alla 1,2 miljoner vårdtillfällen på akutsjukhus under 2004 och som ger resultatet 3 000 dödsfall på grund av fel eller misstag i vården. Antalet är naturligtvis osäkert men ligger nära vad man funnit i många andra länder där man gjort liknande studier. Det bör inte råda någon tvekan om att alla inom vården ser patientsäkerhet som ett mycket viktigt område för förbättring, och stora insatser görs över allt i landet i detta syfte. Vårdskador orsakar ett stort och helt onödigt lidande och dessutom extra kostnader för sjukvården. Enligt samma studie kräver vårdskador inte mindre än 630 000 extra vård­dagar. Det finns alltså mycket starka skäl för vården att se till att den är säker! Från den 1 januari 2011 börjar en ny patientsäkerhetslag gälla. Den innebär bland annat att sjukvården blir skyldig att ge information till patient och anhöriga om en inträffad vårdskada och genomföra utredningar, samt att patienter och anhöriga ska ges möjlighet att delta i det arbetet.
Jon Ahlberg, docent, patient­säkerhet 

--> Salivkörtlarnas förmåga att producera spott minskar med stigande ålder (liksom så många andra av kroppens förmågor). Det finns också sjukdomar som kan angripa spottkörtlarna och ge muntorrhet. Den kanske vanligaste orsaken till muntorrhet hos äldre är dock användningen av läkemedel. Upp till en tredjedel av alla tillgängliga preparat  i läkemedelskatalogen Fass har muntorrhet som en möjlig biverkning. Spottkörtlarna är helt enkelt känsliga för läkemedelspåverkan. Stora grupper av läkemedel som kan ge muntorrhet är till exempel läkemedel mot nedstämdhet, mot psykossjukdom och mot inkontinens. Muntorrhet är besvärande i sig och kan också medföra en ökad risk för karies. Salivstimulerande tabletter som finns att köpa på apotek kan hjälpa. Viktigt är också att vara noga med munhygienen. Den som besväras av muntorrhet bör prata både med sin läkare om möjliga orsaker och åtgärder och med sin tandläkare eller tandhygienist om munhygienen. Ylva Böttiger, docent, klinisk farmakologi

--> Ja, kanske! Söker man på Google på »chocolate and mood« får man sådär 5 miljoner träffar. Klart är att många människor har föreställningen att man äter mer choklad när man är nedstämd. Men hur ser sambandet ut egentligen? Är det så att vi äter choklad för att det hjälper oss ur depressionen eller gör mycket choklad­ätande oss deprimerade? Det vet vi ännu inte. Patienter som söker hjälp för depression rapporterar ofta om »sötsug« och tröst­ätande eller det motsatta, brist på aptit. Viktuppgång eller viktnedgång är vanliga symtom vid depression, men sug efter just choklad är inte något som rapporteras mer ofta än annat, enligt min erfarenhet. Mycket litet vetenskap finns än så länge redovisad inom detta område. Dock publicerades nyligen en studie från Kalifornien där man studerat sambandet mellan depressiva symtom och chokladkomsumtion. Studien, som var baserad på 931 män och kvinnor, visade på ett samband mellan graden av depression och konsumtion av choklad. Studien är en tvärsnittsundersökning, vilket betyder att alla data är insamlade vid en viss tidpunkt. Detta innebär att forskarna inte kunde uttala sig om huruvida chokladen förorsakat depression eller tvärt om. Så denna intressanta fråga bör kanske bli nästa steg i chokladforskningen. Margaretha Bågedahl-Strindlund, docent, psykiatri  

--> Tidigt i graviditeten växer det ut skivformade utväxter på fostrets ben, som så småningom utvecklas till fötter. När fotens alla småben och tår är färdigutvecklade tillbakabildas vävnaden mellan tårna. Processen som gör att foten får fem enskilda tår sker genom ett fenomen som kallas för programmerad celldöd eller apoptos. Ibland sker inte denna celldöd mellan två eller fler tår utan vävnad blir kvar, som »simhud mellan tårna«. Man känner inte till någon speciell orsak till att detta händer ibland. Simhud påverkar inte hur foten fungerar. Förutom att det kan vara svårt att killa sig i örat med en tå. Stefan Johansson, medicine doktor, pediatrik

-->Dubbelslag på hjärtat är vanligen extra hjärtslag som kommer för tidigt i hjärtcykeln i förhållande till vad som är normalt.
Ofta kan det upplevas som att hjärtat tar en paus då man inte känner det extra slaget, men ofta märker man att tiden till nästa slag blir lite fördröjd. Detta slag känns också ofta kraftigare, då hjärtat hunnit fyllas med mer blod på grund av det längre uppehållet sedan föregående slag. Det kan då kännas som om hjärtat »slår en volt« eller »att man får hjärtat i halsgropen«.
I de flesta fall är extraslag ett normalt fenomen som beror på att alla celler i hjärtat har förmåga att starta ett hjärtslag och ibland tar över impulsbildningen från de celler som normalt styr.
De allra flesta männi­skor har periodvis extraslag, men många märker inte av dem. Vanligtvis är extraslag så­ledes helt ofarliga. Mår man i övrigt bra och inte har uttalade besvär behöver man inte undersökas vidare.
Har man andra besvär som kan bero på hjärtsjukdom, som bröstsmärtor, onormal andfåddhet eller extrem trötthet, ska man söka läkare.
Likaså bör man söka läkare om extraslagen upplevs som mycket ihållande och besvärande.

Jan Östergren, docent, internmedicin

Storkbett är vanliga och ofarliga hudrodnader hos nyfödda barn, oftast synliga i nacken eller i ansiktet. Även om namnet anspelar på hur barnet kom till världen (tack vare storken, alltså) så känner man inte till hur och varför dessa hudförändringar uppkommer.
Rodnaden beror på att hudens ytligaste blodkärl, kapillärerna, är vidgade och mer blodfyllda än vanligt. Blodet i kapillärerna »lyser igenom« huden. Om man trycker på ett storkbett med fingret bleknar det, eftersom kapillärerna då pressas ihop och blir mindre blodfyllda. När man släpper fingret kan man se hur rodnaden kommer tillbaka när kapillärerna blodfylls igen.
Under första året brukar storkbett blekna och försvinna av sig själva, särskilt de som sitter i ansiktet. De storkbett som sitter i nacken kan finnas kvar längre, ibland blir de till och med kvar under hela livet.
Diagnosen är lätt och ställs genom att bara titta på hur rodnaden ser ut. Några andra undersökningar eller test behövs inte.
Storkbett ger inga besvär för barnet och behöver inte behandlas.

Stefan Johansson, medicine doktor, pediatrik

Hormonspiral är ett mycket effektivt preventivmedel, bland det mest effektiva som finns på marknaden. Det är ett litet T-format livmoderinlägg som innehåller ett gulkroppshormon.
Under fem år utsöndras tillräckligt med hormon för att skydda mot graviditet genom att spermierna förhindras att komma in till livmodern och därmed också till äggledarna.
Hormondosen är alltså tillräcklig hög just inne i livmodern men mycket låg i resten av kroppen. Detta medför att ägglossning sker precis som vanligt för de allra flesta. Hormonnivåerna i blodet är mycket låga och kan närmast jämföras med de nivåer man har om man tar ett så kallat minipiller var femte dag. Det innebär att det inte är så vanligt att man märker av dessa hormoner, förutom att menstruationsblödningarna alltid förändras. En del får ingen mens alls, andra får mens men mycket mindre än tidigare. Detta beror på att livmoderslemhinnan hålls mycket tunn av spiralen.
Denna påverkan på blödningsmönstret gör att hormonspiralen även är lämplig för behandling av kvinnor som lider av mycket rikliga menstruationer.
Ett tredje användningsområde för hormonspiralen är kvinnor som på grund av besvär i klimakteriet ordinerats östrogenbehandling. När östrogenbehandling ges stimuleras tillväxten av livmoderslemhinnan, och därför ger man ett tillägg av gulkroppshormon för att skydda slemhinnan från att växa. Hormonspiralen kan vara ett sätt att ge detta gulkroppshormon.
Andra sätt kan vara att ge det i form av tabletter, eller så kan det ges kombinerat med östrogen i tabletter, plåster eller gel.
En del tror att man måste ha fött barn för att kunna få en spiral insatt. Så är inte alls fallet, de allra flesta kvinnor kan ha såväl...

Träningsvärk, smärta i muskulaturen och dess bindväv efter träning, är ett vanligt men i sig ofarligt fenomen. Dock kan prestation och koordination försämras något, vilket eventuellt ökar skaderisken vid kommande träning eller tävling.
Träningsvärk heter på engelska »delayed onset muscle soreness«, vilket väl speglar den fördröjning mellan träningspasset och muskelvärken på 24–72 timmar som är typisk.
Träningsvärk är vanligare efter styrketräning och löpning än efter exempelvis simning eller cykling. Detta anses bero på att den excentriska (bromsande eller förlängande) muskelaktiviteten är omfattande vid löpning (särskilt i nedförsbacke) och styrketräning till skillnad från vid cykling och simning, som domineras av koncentrisk (accelererande eller förkortande) muskelaktivitet. Träningsvärk, som är vanligare hos otränade personer, är också vanligare efter de första passen i en träningsperiod, varför excentriska muskelrörelser bör introduceras successivt.
Den exakta orsaken till träningsvärk är okänd. Ledande teorier är att anpassningen och »förstärkningen« av muskelcellerna »känns av« eller att bindväven mellan muskelfibrerna skadas eller spänns ut efter ett träningspass.
Andra förklaringar som diskuterats men inte kunnat beläggas är exempelvis direkt skada på de sammandragande proteinerna i muskelcellerna eller en inflammationsreaktion i muskeln. Det är dock sannolikt att fler än en enstaka orsak bidrar till fenomenet.
Uppvärmning före träningspasset kan minska risken för efterföljande träningsvärk.
Det finns i dag ingen behandling som har bevisad varaktig effekt. Lågintensiv träning kan hjälpa. Vissa antiinflammatoriska läkemedel har också visat sig minska...

Håll, som även kallas mjälthugg, karakteriseras av akut smärta i buken, vanligtvis på sidorna nedanför revbenen. Håll beskrevs redan av Shakespeare och den romerske historikern Plinius d ä. En vanlig beskrivning av svårare hållsmärta är att den är »skarp« eller »huggande«, och lindrigare former beskrivs ofta som »kramp« eller »drag«.
Håll är vanligt förekommande i samband med träning, särskilt om intensiteten är hög och hos den som är mindre vältränad. Hållsymtom är vanligare vid löpning och simning än vid exempelvis cykling. Det är vanligare hos yngre och troligen lika vanligt hos kvinnor och män. Det är vanligare på höger än på vänster sida. Håll är helt ofarligt, om än besvärande. Det kan dock emellanåt vara viktigt att utesluta annan diagnos såsom muskelsträckning, njursten eller lågt sittande revbensspricka.
Orsaken till håll är inte helt klarlagd, men det mest sannolika är att det beror på antingen dragning i ligament (bindvävsband) inne i buken, retning av bukhinnan eller tryck på ryggmärgsnerver. Andra möjliga, men mindre sannolika orsaker är nedsatt cirkulation till muskler eller andra organ i buken eller muskelkramp. För att minska risken för att få håll är det väsentligt att undvika att dricka kolhydratrik vätska, såsom juicer, eller att inta en större måltid under timmarna före ett lopp eller träningspass. Uppvärming före fysisk aktivitet minskar också risken.
När man får håll är det bäst att sänka intensiteten och försöka ändra andningsmönstret. Om detta inte hjälper är det bäst att gå långsamt med armarna över huvudet eller att ligga ned och lyfta höfterna. Vad som eventuellt lindrar är individuellt och bör utprövas av var och en. För en del kan...